vända uppochner på varenda pryl i halva huset för att hitta borttappade klockan bakom tvättkorgen med hål. med tårar på kinder och skakande händer för är den borta är han jag älskar likaså. håller hårt om den som satt på min arm som fastklistrad hela sjukhusvistelsen så han var där när han inte var där. gråter och sminkar samtidigt men slutar upp i soffan ändå trots att allt var bra en sekund. så svårt att acceptera att inte han blir av de jag haft allra närmast så länge.
strupen knyter och magen klumpar när det inte är som det är när jag får vara i hans famn som är mitt hem trygghet värme. allt som är så fel utan han som är rätt. rätt för mig som ingen annan förstår han och jag hand i hand tryggt.