tittar men jag ser inte
nu är jag borta
nu är jag trasig
inte hel någonstans
inte ens den iskalla vinden kan påminna mig om att jag faktiskt lever
vaknar 00 skakar, gråter, fryser. somnar om.
vaknar 01 skakar, gråter, fryser. somnar om.
vaknar 02 skakar, gråter, fryser. somnar om.
vaknar 03. så det fortsätter och jag frågar mig varenda gång när är det slut när är det över när får jag slippa lidandet bara för en natt. försöker skölja bort det med ett glas vatten åter igen.
och nu är jag snart hemma igen. och visst var det ingen skillnad här men jag kan åtminstone inte se det som gör ont. kan bara känna och tänka och trycka bort när jag tappar det och det nästan får mig att ramla i backen för jag ser inte vad jag gör ser ingen annan ser inget annat allt blir bara svart trots att allt runt omkring mig är vitt.