dagboksutdrag
Försvinner alltid regnet utan spår. Jag undrar om det är så det kommer bli, att allt försvinner utan ett spår. Glöms bort. Läggs på hög i en låda som stängs igen med silvertejp och samlar damm i källaren. Jag vill inte glömma. Är så himla rädd för att glömma, eller att bara minnas det som gör ont. Det som skadar, som klämmer, som svider och skaver. Vill minnas det fina, de stunder jag tappat bort mig i dig och ditt leende.
Undrar över hur det kommer bli. Kommer du fortfarande att älska mig, så som att jag fortfarande älskar dig. Kommer du att glömma, trycka undan, gömma i källaren. Silvertejp. Eller kommer dina bilder finnas kvar i ditt huvud. Kommer du att minnas mig med flit, som hon du en gång älskade och öppnade upp ditt hjärta för.
Minns allt. Minns inget. Allt liksom flyter ihop, som mannagrynsgröten jag lagat på din spis. Som rödvinet din morbror spillde på din vita matta. Som dina kyssar över min kropp och mina armar kring din. Som i folkhavet vid scenen då allt jag såg var du.
Paus.